Home Page
About this Site
Contact Us
What is AIS?
Complete AIS
Partial AIS
Related Conditions
Group Literature
Group Meetings
Raising Awareness
Announcements
AIS in Articles/Books
Debates/Discussions
Personal Stories
Obtaining/Facing Diagnosis
Orchidectomy (Gonadectomy)
HRT/Osteoporosis
Vaginal Hypoplasia
Genital Plastic Surgery
Patients' Charter
Recommended Clinicians
Research Studies
Fertility Advances
Informationen in Deutsch
Información en Español
Information en Français
Informazioni in Italiano
Informatie in het Nederlands
Informacje po Polsku
Information på Svenska
Információ Magyarul
Eestikeelne Informatsioon
AIS stödorganisation är en själv-hjälps organisation som ger information och stöd till (både vuxna och föräldrar till) personer med AIS och liknande tillstånd. Organisationen startades i Storbritannien 1988 av en mamma till ett barn med AIS, och bildades formellt 1993. Organisationen fick officiell "UK charitable status" (nr 1073297) våren 1999.
Fram till 8 veckors graviditets ålder har varje foster, vare sig det är av manligt eller kvinnligt genetiskt kön, förmåga att utveckla antingen manliga eller kvinnliga könsorgan. Hos ett genetiskt manligt (XY) foster, behövs aktiv inverkan av manliga hormoner (androgener) för fullständig utveckling av manliga könsorgan. En utveckling med kvinnliga könsorgan blir resultatet om inte en androgen påverkan finns.
Androgen Insensitivity (okänslighets) Syndrom (förr kallat testikulär feminisering) ger förändrad utveckling av könsorganen under fosterutvecklingen. Vid AIS har fostret manliga (XY) könskromosomer. Fostrets testiklar (gonader) utvecklas och börjar producera androgener, men dessa manliga hormoner kan inte ge fullständig utveckling av manliga könsorgan på grund av att vävnaderna hos fostret är okänsliga för androgener. Detta är ett ovanligt tillstånd och leder till att yttre könsorganen fortsätter att utvecklas i kvinnlig riktning medan utvecklingen av inre kvinnliga könsorgan undertrycks av ett annat hormon (MIF Mullerian Inhibitory Factor) som produceras av fostrets testiklar.
Vävnadernas androgenkänslighet kontrolleras av en gen på X kromosomen. AIS är därför ett X-bundet recessivt tillstånd, som ärvs via modern (eller, i ca 1/3 av fallen beror på en så kallad nymutation). En mor som bär på anlaget för defekten har 1 chans på 2 att få en pojke med AIS och 1 chans på 2 att få en flicka som är bärare av den defekta genen precis som hon själv är. XX individer kan testas för att undersöka om man är bärare.
AIS är ett bioologiskt intersex tillstånd, där könsorganen delvis skiljer sig från det genetiska könet. Detta är inte samma sak som transsexualism (en känsla av att vara född med fel kön).
Det finns två former av AIS; komplett eller med ett annat ord fullständig form (CAIS) när vävnaderna är fullständigt okänsliga för androgener, och partiell eller inkomplett form (PAIS) när vävnaderna är okänsliga i varierande grad. Detta ger upphov till ett spektrum av olika grader av maskulinisering av yttre könsorganen1 (genitalia) hos olika personer med AIS. I CAIS änden av spektrumet är yttre genitalia fullständigt kvinnliga (AIS gradering 6/72) och dessa personer växer alltid upp som flickor/kvinnor. Vid PAIS, är yttre genitalias utseende någonstans längs ett kontinuum från fullständigt feminint (grad 6)3, eller blandat maskulint/feminint, till fullständigt maskulint (grad 1). Maskuliniseringsgraden kan dessutom variera något mellan syskon med samma gendefekt.
Lätt androgenokänslighet kan bidra till infertilitet hos i övrigt normala män. En del nyfödda med PAIS kan uppfostras som pojkar. CAIS har tidigare kallats "klassisk testikulär feminisering" och PAIS har kallats "ofullständig testikulär feminisering". De kompletta och partiella formerna beror på olika defekter på genetisk cellulär nivå och uppträder inte i samma familjer.
1: Graderings skala, se nyhetsbrev (ALIAS) Nr 6.
2: Grad 7 = kvinna utan pubesbehåring (sann CAIS)
3: Grad 6 = kvinna med pubesbehåring (svår PAIS)
Androgen-okänslighets syndrom, Androgen-resistens syndrom, testikulär feminisering syndrom, feminiserande testikel syndrom, manlig pseudohermafroditism, Goldberg-Maxwell syndrom (CAIS), Morris syndrom(CAIS), Lubs syndrom (PAIS), Reifenstein syndrom (PAIS), Gilbert-Dreyfus syndrom (PAIS), Rosewater syndrom (PAIS).
Andra XY tillstånd med en del AIS-liknande symptom är: 5-alfa-reduktas brist, 17keto-steroid reduktas brist, XY gonad dysgenesi (Swyer syndrom), Leydig cell hypoplasi, Denys-Drash syndrom, Smith-Lemli-Opitz syndrom.
XX tillstånd med en del AIS-liknande symptom är: Mayer Rokitansky Kuster Hauser (MRKH) syndrom, Mullerian dysgenesi.
De mest exakta siffror som för närvarande är tillgängliga för hur vanligt CAIS är kommer från en analys av ett nationellt danskt patient register (1992), och indikerar en incidens på 1/20 000 XY födslar (endast sjukhusrelaterade fall togs upp, den sanna incidensen är sannolikt högre). PAIS är eventuellt endast 1/10 så vanligt.
Personer med både kompletta och inkompletta former av AIS saknar ovarier, äggledare och livmoder4. Vagina slutar därför blint och kan ibland vara kort eller saknas. De icke nedvandrade testiklarna kan ge upphov till ljumskbråck i barnaåren vilket också leder till att tillståndet identifieras hos en i övrigt till synes normal flicka (ca 50% av fallen). I annat fall kan det dröja till puberteten innan en person med CAIS identifieras, när menstruationerna uteblir.
Kvinnlig pubertet utvecklas vid AIS, eftersom testiklarna producerar testosteron
som omvandlas till östrogen. Eftersom livmoder saknas blir det inga menstruationer
och ingen möjlighet att bli gravid. En del CAIS flickor kan få
mörka, grova pubeshår och hår under armarna (AIS grad 6)
men detta ses inte vid fullständig CAIS (grad 7) eftersom androgen effekt
är en förutsättning för denna typ av hårväxt.
Bröstvårtorna är vanligen outvecklade och bleka till färgen.
Vagina kan behöva förlängas för att samlag ska bli möjligt.
Äldre litteratur anger ibland att flickor med AIS ofta är långa,
att kroppsformen är ytterst kvinnlig, dvs med helt adekvat bröstutveckling
och att huden håller sig fin och är utan acne (acne är kopplat
till androgen effekt). Många AIS kvinnor har blivit fotomodeller.
4: Även om fragment av äggledare/livmoder har rapporterats i så mycket som 30% av fallen.
Det finns en liten risk för cancerförändringar i testiklarna/gonaderna
efter puberteten. Man rekommenderar därför ofta att de tas bort.
Vanligtvis avvaktar man med detta till slutet av tonåren för att
puberteten ska kunna utvecklas spontant, vilket kan ha både fysiologiska
och psykologiska fördelar över att behöva inducera puberteten
med hjälp av hormonterapi. Observera att flickor med CAIS inte kan maskuliniseras
av hormon behandling, eftersom de är helt okänsliga för androgener.
Även om risken för cancer före vuxen ålder är för
liten för att rättfärdiga det, görs ibland gonadektomi
(gonaderna tas bort) i nyföddhetsperioden eller under småbarnsåren.
Avsikten är vanligen att undvika en psykologisk kris i samband med att
man ska behöva förklara behovet av en sådan operation vid
ett senare tillfälle. Man kan dock argumentera för att det åsidosätter
patientens rätt till informerat samtycke och optimal behandling. Och
vem vet, när dagens barn blir vuxna, kanske det är möjligt
att använda primitivt spermiematerial extraherat från intakt eller
frusen testikel för in vitro fertilisering, s.k. IVF.
När testiklarna tagits bort efter puberteten, behövs hormonell
substitutionsbehandling (på engelska ofta kallat hormone replacement
therapy HRT). Detta är nödvändigt för att undvika menopaussymptom
(klimakteriesymptom) och osteoporos (benskörhet) och för att skydda
mot hjärtkärlsjukdomar. Om gonaderna/testiklarna tagits bort under
barnaåren påbörjas oftast hormonbehandlingen vid 10 eller
11 års ålder för att starta pubertetsutveckling.
Benskörhet förefaller vara vanligare vid AIS än hos kvinnor
i allmänhet. Orsaken till detta är inte känd. Utebliven hormonbehandling
är en riskfaktor, även om det finns vuxna med AIS som har låg
bendensitet trots hormonbehandling. Möjligen kan det bero på att
XY flickor med testiklar har lägre östrogennivåer än
XX flickor med ovarier under den period i livet då benstommen skall
byggas upp. XX flickor börjar producera östrogen vid ca 8 års
ålder (dvs ett eller 2 år innan bröstutvecklingen startar)
låg dos östrogentillskott från denna ålder, med eller
utan gonaderna kvar, kan därför vara tillrådligt vid AIS 5.
Det kan dock vara så att androgenokänsligheten i sig kan bidra
till låg bendensitet vid CAIS, oavsett östrogenbehandling.
AIS kvinnor ska vara medvetna om sin ökade risk för osteoporos/benskörhet,
särskilt om de inte tar hormonbehandling kontinuerligt efter att gonaderna
tagits bort.
5: Enligt Dr Richard Stanhope, Överläkare och specialist i Pediatrisk Endokrinologi, Great Ormond Street, Childrens Hospital, London.
Vanligen saknas den övre 1/3 av vagina vid AIS och i en del fall kan
vagina vara endast 1-2 cm lång, eller bara en fördjupning. Det
är viktigt att läkare inte missar vaginalhypoplasi hos pubertala
AIS patienter, eftersom en del ungdomar upptäcker detta själva och
kan ha svårt att tala om det med någon. I stället kan de
leva med oro och i isolering under många år.
Vaginalhypoplasi (vid både CAIS och PAIS) kan behandlas med icke-kirurgiska
metoder, dilatation som utförs av flickan själv hemma. Detta görs
bäst efter genomgången pubertet och när flickan är tillräckligt
motiverad själv. Det är riskfritt, inte förenat med några
stora kostnader och resulterar i en vagina som är mycket lik en normal
vagina. I vissa fall har den så kallade Vecchetti proceduren fördelar.
Det är en semikirurgusk (halvkirurgisk) metod att snabba upp dilatationen.
Det finns ett antal plastikkirurgiska metoder för att förlänga
vagina med hjälp av hudtransplanat, delar av tarm osv. De har alla flera
nackdelar och bör endast användas när mindre invasiva metoder
inte kan användas. Vaginalplastik under barnaåren har ofta dåliga
resultat och bör inte användas.
En del läkare och föräldrar håller fast vid en gammalmodig
och paternalistisk attityd och i ett missriktat försök att bespara
patienten en inre konflikt, undanhåller de information om den genetiska
diagnosen och om gonaderna/testiklarna. Nuförtiden rekommenderar de flesta
professionella behandlare att diagnosen diskuteras öppet med samtidigt
psykologiskt stöd och omhändertagande. I annat fall kommer patienterna
att söka information om diagnosen via medicinska bibliotek eller nätet
och får då bära hela problematiken ensamma och i tystnad.
Det innebär naturligtvis risk för missförstånd. Många
kan komma att brottas med förvirrande halvsanningar eller komma till
fel slutsatser.
Om föräldrarnas emotionella behov kan tillgodoses (via psykologiskt
stöd från professionellt tränad personal) blir det lättare
för dem att stötta sitt barn. Alla mår bättre om det
inte finns tabun kring ämnet. Att prata, liksom att sörja, är
terapeutiskt, och möjliggör att känslor kan tas upp och lösas.
Att sopa problemet under mattan leder bara till senare psykologiska problem.
Det är viktigt att föräldrar uppmuntrar diskussion med sitt
barn och aktivt söker information för barnet. Olyckligtvis kan det
bli viktigare för en del föräldrar att hålla diagnosen
hemlig än att acceptera barnets behov av emotionellt stöd och rätt
klinisk behandling. Det tar emotionell energi som bättre kan användas
att hjälpa barnet att acceptera sanningen.
Föräldrarnas rätt att ge mening och betydelse till flickans
tillstånd genom en diagnos och att söka hjälp via stödorganisationer
måste beaktas. Att träffa andra med samma tillstånd är
nödvändigt och sannolikt den enskilt mest användbara terapeutiska
åtgärden. Läkare kan ha överbetonat i vilken utsträckning
kunskap om genetiskt/gonadalt status förorsakar bestående oro och
bekymmer hos AIS kvinnor. CAIS vuxna berättar att på lång
sikt, skulle kunskap om deras XY kromosomer eller testiklar inte skulle ha
haft någon relevans för dem, om det inte hade varit för isoleringen,
känslan av att vara annorlunda och stigmatiserad på grund av en
oförmåga hos vuxna runt dem att acceptera deras biologiska tillstånd
- eftersom de har en normal kvinnlig könsidentitet. Vid CAIS ser personen
ut som en flicka, problem med psykosexuell identitet som en biologiskt bestämd
del av tillståndet är osannolik. Vid CAIS förefaller inte
hetero-, homo-, eller bi-sexualitet vara annorlunda än för kvinnor
i allmänhet.
En överbetoning av CAIS flickors femininitet, med ovilja att tillåta
utforskande av de reella kvinnliga tillkortakommandena (brist på kvinnliga
inre organ, pubesbehåring, menstruationer, och ev. en kort vagina) indikerar
en mycket påtaglig oro och diskomfort hos doktorer och föräldrar.
Att förbereda den unga personen för intima personliga förhållanden
som vuxen bör prioriteras, även om det kan vara frestande att avleda
uppmärksamheten från frågor om sexualitet.
AIS-stödorganisation har kontakt med flera hundra drabbade familjer och individer i Europa, fr.a. Storbritannien, har möten 2 ggr per år i Storbritannien sedan 1995. Sedan 1993 publiceras i Storbritannien ett nyhetsbrev kallat ALIAS samt olika artiklar. ALIAS och möten är gratis för medlemmar (10 pund inom Storbritannien och 15 pund för övriga länder). Att få publikationslista, provexemplar av nyhetsbrevet och prenumerationsinformation hemskickad kostar 3 pund (4 övriga länder). Betalningar görs till AISSG, UK PO Box adress, se websidan för adressinformation.
AIS Support Group (AISSG)
http://www.aissg.org
Intersexuella i Sverige
Web: http://www.inis-org.se
Email: kontakta AT inis-org DOT
se